Denna skrift av G.A. Dalman och G.O. Gunne utgör ett ytligt och översiktligt porträtt av Sveriges siste skarprättare. Kanske mest intressant som kuriosa, följs det av lika ytliga och översiktliga porträtt/skildringar av de gärningsmän och -kvinna som blev denne bödels sista... Offer? Eller vad är en människa i den situationen?

Min andra sjukskrivning för läsåret ägde rum i slutet av veckan. En segdragen förkylning ledde till att jag vaknade i torsdags morse utan röst. Sagt och gjort fick jag sjukanmäla mig och istället äntligen ta tag i andra säsongen av "Andor", en thriller/dramaserie som utspelar sig i den galax långt, långt borta där bland andra släkten Skywalker och deras vänner och bekanta lever sina intrigfyllda liv.

Jahaja.... Det släpps ingen 14:00-film på onlinefestivalen idag, alltså. Så nu är det paus till 16:00.

Både snopet och skönt, faktiskt. Har klämt 21 långfilmer och 8 kortfilmer sedan jag inledde festivalen i fredags eftermiddags.

Börjar lördagen med att rensa avloppet i handfatet, vilket visar sig vara ett stopp längre ner, eftersom varje stöt med vaskrenssren fortplantar sig i toaletten. Jag pumpar och provspolar om vartannat tills jag upptäcker att jag står i en vattenpöl. Det svämmar över och luktar avlopp i duschen. Byter till tvättrummet och ser en liten pöl runt golvbrunnen. Pumpar där istället och nu fördelar jag vattnet jämnt i två rum.

Till slut fick jag ändan ur och såg Robert Eggers film, "The Northman".

Den börjar som en fornnordisk variant av "300"; ni vet den där spartanska Zack Snyder-rullen med stilistiska och våldsamma svärdstrider, och jag tänker att kanske är det den här rullen - den jag minst av allt förväntat mig att gilla - som ska få den där sista Eggers-pusselbiten att hamna på plats och jag äntligen fattar grejen? Men nej. Tro fan att vi snart är långt inne i Eggersland och flummar runt. Som vanligt.

Resan känns ibland som att den är/varit lång. Jag började blogga i januari 2005 (den 13:e för att vara exakt. Var aktiv i en massa år, men efterhand mikrobloggar/sociala medier som framförallt Facebook och Twitter snodde åt sig alltmer av uppmärksamheten - och köttvärlden också pockade på min tid i form av föräldraskap och arbete - så rann det alltmer ut i sanden.