Denna skrift av G.A. Dalman och G.O. Gunne utgör ett ytligt och översiktligt porträtt av Sveriges siste skarprättare. Kanske mest intressant som kuriosa, följs det av lika ytliga och översiktliga porträtt/skildringar av de gärningsmän och -kvinna som blev denne bödels sista... Offer? Eller vad är en människa i den situationen?
Dalman själv titulerade sig utåt sett som "skarprättare", men det verkar mest ha varit på trots och för att förekomma rykten och skitprat bakom hans rygg. Han själv verkade föredra att se på sitt uppdrag som det hos tjänstemannens. Ett jobb. "Jag har helt enkelt gjort min plikt, endast följt mina order" utbrister han indignerat när reportern på - vad det tycks - skandalblaskan Fädnerslandet råkar hänvisa till hans handlingar som "mord".
En plikt. Lägg ner personen på stupstocken, se till att hen ligger stilla och av med huvudet. Klart.
Kvar är frågan. Vad är den människa som ligger på stupstocken? Har förövaren nu blivit offret? Eller betalar hen en skuld till människosläktet som helhet? Ett liv för ett liv?
De följande skildringarna av de olika brott och brottslingar som alltså ledde till de sista sex avrättningarna i Sverige visar på hänsynslöshet, grymhet och en i varierande grad okänslighet inför andra människors lidande. Men huruvida de motiverar dödsstraff förklaras egentligen inte närmare. Inte heller ställs dessa sex mot andra samtida gärningsmän (t ex nämns "Knifven" i förbifarten - en före detta fjärdingsman i Delsbo som bytte bana och mot betalning utförde tre mord och ett mordförsök) som av olika anledningar inte bestraffades på detta slutgiltiga sätt, trots att deras handlingar var nog så grymma och hänsynslösa.
Jag har nya frågor efter att ha läst denna bok.
Lägg till ny kommentar