Ja, det är väl dags att även jag ger mig in i den här tröstlösa debatten om koranbränningar och yttrandefrihet. Jag gör det, men inte för att försvara vare sig koranbränningarna i sig eller den yttrandefrihet de påstås manifestera eller äga rum inom. Istället provar jag att se på yttrandefriheten som en proxy som, likt en VPN (eller som en skrull!), används för att dölja dess egentliga syfte: ett slags terrorism.
Men vad är terror? De flesta definitioner förutsätter att handlingen i sig är både våldsam och straffbar, genomförd i syfte att tvinga fram politiska förändringar.
Att bränna en Koran är både lagligt och i enlighet med vårt lands demokratiska värderingar, vilket gör att en sådan handling i sig inte kan eller bör klassas som terrorism. Men även om en handling är - som i detta fall - lagligt och demokratiskt acceptabel, menar jag att man inte rakt av kan avskriva terror-argumentet. Det kan vara en form av hybrid terrorism.
Terrorism handlar i grunden om att en icke-statlig aktör med odemokratiska medel (läs: våld eller hot om våld) söker tvinga fram samhälleliga förändringar. William Luther Pierce - grundaren av vit makt-organisationen National Alliance - skrev redan i slutet av 70-talet i sin ökända roman The Turner Diaries1 följande om terrorism:
“Ett av de viktiga syftena för politisk terror, alltid och överallt, är att framtvinga repressalier från myndigheterna och att tvinga dem att bli mer repressiva, vilket alienerar en del av befolkningen och skapar sympati för terroristerna.”
Om vi nu går tillbaka till Koranbränningarna - som samtliga, som av en gudomlig slump, genomförts av personer med åtminstone ena foten i just vit makt-ideologin - så ser vi hur dessa har lett till såväl (krav på) repressalier från myndigheterna som en ökad splittring/alienering mellan de som å ena sidan håller den så kallade yttrandefriheten för helig och de som menar att respekten för andra människor(s tro och kultur) väger tyngre. Vi har med andra ord en stor grupp människor som på intet sätt delar koranbrännarnas politiska ideologi/ståndpunkt men som ändå känner sig manade att välja deras sida i den här diskussionen(“sympati för terroristerna”) och myndigheterna har ett stort internationellt tryck på sig att komma till rätta med situationen - enklast genom att införa något slags förbud (“repressalier från myndigheterna”). Precis enligt receptet i Turner Diaries.
Hybrida hot
Hybridhot riktar in sig mot svagheter i systemet. De kan utnyttja luckor och kryphål som renderar ordnings-/försvarsmakten maktlös att göra annat än stå vid sidan och se på, då aktionen i sig faller inom lagens råmärken. (Som koranbränningarna, vilka äger rum med yttrande- och demonstrationsrättens välsignande.) Vidare gäller även att “skickligt genomförd verksamhet kanske inte avslöjas alls eller först i efterhand. Det kan också vara så att en hotaktör kan sträva efter att förbli anonym. Vidare hamnar bevisbördan på den angripna parten vad gäller aktiviteters ursprung och avsändare.”2
Här utnyttjar alltså aktörerna den uppkomna ambivalensen gällande huruvida det här ens handlar om hybrid terror eller om det bara är en “vanlig” demonstration av yttrandefriheten: Vi är generellt sett överens om att yttrandefriheten som demokratisk princip alltid ska försvaras och om att terrorism aldrig ska accepteras. Men när yttrandefriheten används som ett sätt att utöva terrorism elimineras nyanserna. Istället fastnar vi ett antingen/eller där vi tror oss behöva välja mellan att acceptera denna form av terrorhandling i yttrandefrihetens namn, eller acceptera en inskränkning av yttrandefriheten i antiterrorismens namn. Precis det Thunholm menar när han skriver ovan att bevisbördan hamnar på den angripna parten - alltså oss.
Konsekvenserna av koranbränningarna - på kort och lång sikt - är vid det här laget uppenbara, varav några redan beskrivits ovan i form av en växande internationell opinion för inskränkningar av våra demokratiska friheter och en ökad polarisering mellan två ståndpunkter som rimligen inte ens borde kunna upplevas som motsatser; yttrandefrihet och terror. Därtill har terrorhotet (det klassiska, våldsamma) mot Sverige och svenska intressen ökat samtidigt som västländernas enade front mot Ryssland försvagats.
Finns det någon lösning?
Jag är inte någon strategisk eller säkerhetspolitisk expert, men det krävs inte för att kunna dra slutsatsen att dessa aktioner - denna hybridterror - skadar det svenska samhället och gynnar dess fiender. Jag är samtidigt svensk nog för att föreslå en gyllene medelväg. En “lagom” lösning.
Vad är det för lösning, då? Ja, jag vet egentligen inte riktigt. Utifrån slutsatsen att det är svårt till omöjligt att kunna förhindra fortsatta koranbränningar utan långtgående inskränkningar av yttrande- och demonstrationsfriheten så bör de nog fortsätta tillåtas. Däremot borde det vara möjligt - utifrån mitt resonemang om koranbränningarna som ett slags hybridterrorism - att efter genomförd manifestation anhålla arrangören misstänkt för terrorbrott, givet att konsekvenserna vid det här laget är kända och att syftet torde vara uppenbart.
Avslutningsvis: Självklart är inte varje koranbränning hybridterror, lika lite som andra bokbränningar eller flaggbränningar är det. Ibland är man kanske bara en nyttig idiot. Ibland har man kanske något viktigt att säga. Och det måste man kunna göra i ett demokratiskt samhälle. Men ibland gör man det för att man tycker om att se saker brinna. Och då har vi som står runtomkring, eller det samhälle vi lever i, en skyldighet att ingripa. Både för personens egen skull som för vår gemensamma trivsel. 
Anledningen till att barn inte får leka med tändstickor är inte att de kan råka bränna sig, det är att de kan råka bränna ner hela huset.
- 1
The Turner Diaries eller Turners Dagböcker, som den heter på svenska, är en dagboksroman om ett raskrig för att upprätta vit hegemoni. (Wikipedia)
- 2
Thunholm, P. (2021) Hybrida hot - Scenarier och exempel som stöd för utbildning inom Polismyndigheten. FOI.
