Högskolan Dalarna: Utbildningsfilosofiska perspektiv (PG3031)

Första kursen på magisterprogrammet i pedagogiskt arbete var "Utbildningsfilosofiska perspektiv". Det var en 7,5 poängs kurs som jag läste på kvartsfart - alltså under hela vårterminen - och distans. Kursen hade tre mål:

  1. Presentera olika utbildningsfilosofiska perspektiv på vad skola och undervisning kan vara till för.
  2. Ge möjlighet att med hjälp av utbildningsfilosofiska källor diskutera aktuella utbildningspolitiska frågor som betyg, läroplaner, inspektion, det fria skolvalet och en jämlik skola.
  3. Problematisera på vilket sätt undervisning, dess planering, genomförande, bedömning och reflektion, kan vara en pedagogisk filosofisk fråga.

Vi mötte tänkare som Aristoteles, Sokrates, Kant, Rousseau, Comenius, Dewey, Key och eventuellt någon mer, vars namn jag kan ha glömt, och för min del avslutades kursen med en slutuppgift som mest liknade en essä, där jag började göra upp med min egna utbildningsfilosofiska position som pedagog (pedagog-jag) och mitt möte med en pedagogisk verksamhet som i många avseenden var positionerad någon helt annanstans; den s k praxischocken. Den texten fick titeln Danse Pédagogique och kommer så småningom att publiceras under rubriken FSKNS på Lancefestivalen, tillsammans med den kortare essän Ingen förskola är en ö (redan publicerad) och ytterligare texter.